Dalademokraten trycker om skrämmande aktuell Delblanctext
På Dalademokratens kultursida publicerades den 8/12 2010 en artikel av Sven Delblanc. Den skrevs 1988 med anledning av att Sven-Olle Olsson, politiker i skånekommunen Sjöbo, uteslutits ur Centerpartiet för att han motsatt sig att invandrare skulle tas emot i kommunen och för att han samarbetat med nysvenska rörelsen. Artikeln är skrämmande aktuell i dag när det finns ett invandrarfientligt parti i Sveriges riksdag. Därför trycks den om - i Dalademokraten - och här:
Min farfar var en sån där svartskalle
Jag är part i målet och borde egentligen inte uttala mig. Men det hjälps inte.
Det här med invandrarfientlighet, är inte det lite enfaldigt?
Så vitt jag vet är våra flesta kungliga dynastier invandrade och mer än hälften av adeln.
Bellman härstammade av invandrare, och hade hans anfader stoppats vid gränsen hade dessa ursvenskar aldrig fått några Fredmans epistlar. Ej heller Berwalds musik.
Sergel var son av en invandrare och hans konstnärskollegor Masreliez och Deprez och Zorn var immigranter eller härstammade av invandrare.
Hur vår kultur klarat sig utan våra judiska invandrare vågar jag inte tänka på. Namn som Josephson, Schück, Levertin, Lamm är bara godtyckligt valda ur en oändlig lista.
Mitt eget namn är konstigt och bereder mig problem när jag ska bokstavera det i telefon, men det beror alltså på att jag är ättling av invandrare.
Min farfar var mörk, en sån där svartskalle man skäller efter. Han talade tyska med sina söner och hade livet ut lite svårt med svenskan.
Men han var också en duktig typograf, som arbetade hårt, betalade sin skatt och lydde landets lagar. Och som jag var han en god svensk patriot.
Om han hade avvisats hade Sverige gjort en förlust. Att Sven Delblanc aldrig framträtt hade kanske inte betytt så mycket, men det finns andra namn, som synes, och listan kan förlängas – tänk efter själva!
Vi är många med främmande namn och främmande ursprung som känner vrede och sorg dessa dagar. Vi är lika goda svenskar som dessa fosterländska barbarer eller på väg att bli. Vi lyder samma lagar.
Är jag ”assimilerad”? Tack, jag tänker inte bli honorärsvensk eller hedersarier. Vill ni kasta ut andra invandrare får ni kasta ut mig också.
Jag är svensk patriot, men detta fosterländska barbari tänker jag inte tåla.
Expressen 6/10 1988
