Delblancsällskapets Gotlandsresa i ”Samuels fotspår” en succé
Delblancsällskapets resa till Gotland 20-22 maj var på alla sätt en succé. Vädret var milt och behagligt, fåglarna sjöng och träd- och blomprakten var fantastisk. Frigsarve, en mycket vacker moderniserad gotlandsgård från 1700-talet, var bas och samlingspunkt för den 17 medlemmar starka resgruppen. Efter galleristen Carl-Axel Valéns bortgång våren 2010 disponeras gården nu av hans livskamrat, konstnär Åsa Bengtsson. På Frigsarve bodde vi bekvämt, njöt av god mat och trevlig samvaro. Med buss färdades deltagarna under tre dagar mellan sevärdheter av många olika slag. Christina Bendegard och Ulrika Pohl Andersson hade planerat resan och lagt upp programmet. Tillsammans med Maj Wennerdahl, konstnär och arkeolog, fungerade de också som guider under turerna.
Samuels bok inleds med ett avsnitt som skildrar Samuel Erikssons tid som vicepastor vid Fardhems pastorat på Gotland. Förebilden till Samuel är som bekant Axel Nordfält, Sven Delblancs morfar, vars tragiska livsöde gestaltas i romanen. Flera av de kyrkor som Samuel predikade i besöktes. Anders Jernberg, kyrkoherde i Fardhem, berättade intresssant om Axel Nordfälts vistelser på Gotland och jämförde med den bild som ges av Samuels tid på Gotland i romanen. Senare på kvällen ledde Maj-Britt Imnander ett seminarium om Samuels bok. En fråga som belystes var i vilken grad Delblancs bild av Samuel överensstämmer med vad vi vet om Axel Nordfälts liv. I vilken utsträckning är romanen dokumentär? Vilka konstnärliga friheter har Delblanc tagit sig? Det är två frågor som kräver grundlig undersökning innan de kan få sitt slutgiltiga svar. Svaren avgör dock inte bedömningen av Delblancs bok. Samuels bok är en lysande roman, det var alla överens om. Seminariet avslutades med högläsning ur romanen.
Programmet innehöll också mycket som inte direkt hade med Samuels bok att göra. Vi studerade vackra kyrkobyggnader, fascinerades av triumfkrucifix, naiva väggmålningar föreställande änglar och demoner, dopfuntar i kalksten och reliefer på portaler och kyrkväggar. På Stånga kyrka kunde vi till exempel se den lika grymma som uttrycksfulla stenrelief som föreställer det betlehemitiska barnamordet och som pryder omslaget till Livets ax, första delen av Delblancs ofullbordade självbiografi.
Ett studiebesök gjordes vid Vallhagar, en järnåldersbosättning med bevarade husgrunder som visar att människor och djur bodde många tillsammans i mycket stora hus. Bosättningen utforskades av arkeologer i ett samnordiskt projekt under 1940-talet. Om detta berättade Bo Gräslund, professor emeritus i arkeologi. Vi besökte också Bottarvegården, en sydgutnisk gård från mitten av 1800-talet med tidstypiska miljöer. Vi vandrade i Grötlingboänge, en av Gotlands många vackra lövängar. I Vamlingbo tog vi del av den förnämlige fågelmålaren Lars Jonssons alster och där kunde vi också beskåda utställningar om Gotländsk natur och Östersjön.
Text: Lars Ahlbom
Foto: Agneta Berger och Christina Bendegard
