3 X Delblanc - uppskattat program pÄ ABF

Lördag 13 november arrangerade DelblancsĂ€llskapet tillsammans med ABF Stockholm ett uppskattat program om Sven Delblanc pĂ„ ABF-huset vid SveavĂ€gen. Ett 40-tal personer hade mött upp. DelblancsĂ€llskapets ordförande Per-Ola Jansson hĂ€lsade vĂ€lkommen och fungerade som moderator.

Leif Furhammar, filmprofessor och TV-kritiker i DN, talade inledningsvis om estetiken i TV-serien Hedebyborna, nyligen utsedd till bĂ€sta svenska TV-serie, och visade klipp ur DVD-versionen. Sven Delblanc tycktes anse att TV-dramatik var nĂ„got alldeles för allvarligt och viktigt att överlĂ€mnas till TV-folk, dĂ€rför skrev han sjĂ€lv manuskriptet till Hedebyborna, menade Furhammar som ocksĂ„ framhöll att den estetik som Delblanc och regissören HĂ„kan ErsgĂ„rd tillĂ€mpade i Hedebyborna pĂ„ mĂ„nga sĂ€tt bröt mot den sorts realism som prĂ€glade samtida serier som Raskens, Hemsöborna och God natt jord. Att arbeta med en berĂ€ttare som Mon Cousin – som bĂ„de Ă€r en utanförstĂ„ende kommentator som talar direkt till Ă„skĂ„darna och samtidigt en av de fiktiva gestalterna – Ă€r ett sĂ„dant icke-realistiskt och illusionsbrytande inslag. OcksĂ„ de lĂ„nga scenerna och de snabba kĂ€nslomĂ€ssiga kasten bröt mot den gĂ€ngse TV-dramatikens konventioner. Leif Furhammar framhöll ocksĂ„ starkt det stora vĂ€rdet i HĂ„kan ErsgĂ„rds nyligen utgivna berĂ€ttelse om sitt samarbete med Sven Delblanc och tillkomsten av Hedebyborna. Den typen av dokumentationer Ă€r mycket sĂ€llsynt. NĂ€r man tar del av ErsgĂ„rds berĂ€ttelse och lĂ€ser om alla hinder som tornade upp sig under förberedelsearbetet och inspelningen förundras man över att serien verkligen blev av, och blev sĂ„ bra. Bra och nydanande. Leif Furhammars föredrag finns tillgĂ€ngligt i en separat artikel pĂ„ hemsidan!

Helena Brodin hade som skĂ„despelare inte mĂ€rkt sĂ„ mycket av de stora problem som regissören HĂ„kan ErsgĂ„rd hade att bemĂ€stra för att ro serien i hamn, det fungerade ungefĂ€r som vanligt. Det berĂ€ttade hon i Jesper ErsgĂ„rds samtal med henne, som framför allt handlade om hennes gestaltning av Signe, en av de verkligt stora rollerna i Hedebyborna. Helena betonade hur givande det varit att fĂ„ gestalta Signe, som prĂ€glas av sin starka mĂ€nskliga vĂ€rme. Hon kan bevara sin munterhet och livstro trots att hon lever ihop med slarvern och suputen ”Svensson” och ensam fĂ„r ta ansvaret för en stor barnaskara. Hur kan Signe fortsĂ€tta att Ă€lska sin man trots alla hans svagheter och svek? Sixten Svensson har ocksĂ„ mjuka och levande drag och han har en gĂ„ng byggt ”ett bo av kĂ€rlek” i Signes hjĂ€rta, menade Helena – det kan hon aldrig glömma. Signe har som dotter till Karolina och Abraham Styf vuxit upp i en trygg och varm familj, det förklarar ocksĂ„ hennes sĂ€tt att vara. Leif Furhammar menade att en aspekt pĂ„ ”Svenssons” tragik Ă€r att han i det samhĂ€lle han lever inte kan tjĂ€na pengar pĂ„ sin humor och berĂ€ttartalang. Han Ă€r en konstnĂ€rsnatur som i dag kanske hade blivit stĂ„uppkomiker.

Som sista programpunkt berĂ€ttade Lars Ahlbom om Sven Delblancs författarskap och tog upp tre teman, Sven Delblanc och barnlitteraturen, Sven Delblanc och lyriken och Sven Delblanc sista Ă„r. Helena Brodin lĂ€ste texter som illustrerade dessa teman, mest ur den nyutkomna textsamlingen ”Mest personligt”, men ocksĂ„ ur nĂ„gra av Sven Delblancs romaner. I en tidig artikel berĂ€ttar Sven Delblanc att han tidigt lĂ€ste vuxenlitteratur – Strindberg i 8-Ă„rsĂ„ldern och Hjalmar Bergman som 11-Ă„ring – och tar avstĂ„nd frĂ„n barnlitteraturen som han menar ofta underskattar barnen. Lars Ahlbom trodde sig minnas att Astrid Lindgren reagerat pĂ„ detta: ”Hur kan en normalt sĂ„ klok karl vara sĂ„ dum?” I en annan artikel framgĂ„r dock att Sven Delblanc sjĂ€lv klokt nog underhöll sin egen son med berĂ€ttelser om bovjakt Ă  la James Bond och en dum och festlig Björn, pĂ„minnande lite om Nalle Puh. Helena Brodin lĂ€ste avslutningsvis flera starka texter som Sven Delblanc skrev under sina sista Ă„r dĂ„ han var svĂ„rt sjuk. Om Astrid Lindgren blev arg pĂ„ Delblanc för hans negativa syn pĂ„ barnlitteraturen, sĂ„ var hon i alla fall inte lĂ„ngsint. Helena lĂ€ste allra sist ett tröstebrev som Astrid Lindgren skickade till Sven Delblanc 1992 nĂ€r han bara hade ett halvt Ă„r kvar att leva: ”Detta Ă€r ett kĂ€rleksbrev som inte behöver besvaras.” Astrid sjĂ€lv var dĂ„ 85 Ă„r gammal och nĂ€stan helt blind.

Foto: Birgitta Lerjeryd

 Leif Furhammar

 

Jesper ErsgÄrd samtalar med Helena Brodin

 

Per-Ola Jansson i samtal med Helena Brodin och Jesper ErsgÄrd

 

Lars Ahlbom och Helena Brodin