Aimée Delblancs berÀttelse om DelblancsÀllskapets Iranresa

 

Kan man resa till Iran idag?

I maj 2010 deltog Ă¶versĂ€ttaren AimĂ©e Delblanc i den resa till Iran som DelblancsĂ€llskapet och Paradisresor arrangerade. I följande artikel hĂ€mtad ur Författarförbundets tidskrift Författaren (nr 4/5 2010) berĂ€ttar hon om sina upplevelser.  

Inte kan man vÀl Äka till Iran idag! SÄ som de politiska förhÄllandena ser ut i landet. Striderna pÄ gatorna förra Äret efter det kapade valet. Alla som fÀngslades och nu sitter i nÄgot av Irans mörka fÀngelser. TÀnker pÄ det ökÀnda EvinfÀngelset i Teheran dÀr redan shahens motstÄndare torterades. TÀnker pÄ intervjun jag hörde i radio med en före detta fÄnge som lyckats bli fri och nu Àr bosatt i Sverige. "Man dör redan innan man dör, nÀr man tvingas se pÄ hur andra torteras. Vi mÄste leva för att berÀtta." Och hur de tagit avsked frÄn varandra i fÀngelset med poetens ord: "Om du kommer bort frÄn denna mörka plats, om du nÄr till regnet och blommorna, sÄ hÀlsa frÄn oss."

Dessa tankar mal hela tiden i huvudet inför erbjudandet om att resa till Iran. Jag minns manifestationerna förra Äret för det iranska folkets rÀtt till fria val - och till ett demokratiskt samhÀlle. Inte kan man vÀl Äka till Iran idag!

Men utsikten att fĂ„ se Teheran, Isfahan, Hafez grav i Shiraz, besöka Persepolis och flera andra klassiska platser, att fĂ„ vandra i bror Svens fotspĂ„r och nu, nĂ€stan 40 Ă„r senare, dyka in i den rika historien under sakkunnig ledning gör att jag Ă€ndĂ„ bestĂ€mmer mig för att följa med. Det blir en tidsresa pĂ„ flera olika plan. Redan nĂ€r piloten pĂ„ ditresan talar om att vi kan se berget Ararat skickar tidsmaskinen mig tillbaka till Bibelns historia om Noaks ark. Toppen pĂ„ berget var just sĂ„ tudelad att arken kunde fastna i sprickan. Den vĂ€ldiga syndaflod som omtalas i Bibeln kĂ€nns inte alls orimlig idag. Är inte sommarens regn som drĂ€nkt land efter land ocksĂ„ att likna vid en syndaflod?

VÀl pÄ plats i Teheran fÄr vi en iransk guide, en mycket kunnig kvinna som kan allt om Irans lÄnga Àrofulla historia.

Vi ser inga protester pÄ gatorna. Men sÄ fÄr vi inte heller nÄgon tid att se oss omkring pÄ egen hand i Teheran, denna enorma stad som kÀnns sÄ oöverskÄdligt stor och grÄ. Den ser till och med lite nedgÄngen ut, halvfÀrdiga hus som mera liknar skjul intill helt normala bostadshus, och det Àven i de norra, "fina" kvarteren. "Teheran Àr en stad som plÄgar ögat. I min födelsestad Teheran finns det tvÄ fenomen som Äterspeglar den absurda atmosfÀren i staden: arkitekturen och trafiken", sÀger den iranske författaren Amir Hassan Cheheltan i en artikel. (Frankfurter Allgemeine Zeitung, 5 april 2004)

En internationell bokmĂ€ssa pĂ„gĂ„r medan vi Ă€r dĂ€r. Vilka författare, vilka förlag presenteras? Det vet vi inte. Vi kan bara skymta mĂ€ssomrĂ„det pĂ„ vĂ€g till ett av de mĂ„nga kungliga palatsen vi besöker. DĂ€r ser det ut precis som under shahens tid. All inredning finns kvar. MĂ€rkligt, kan man tycka, men iranierna sjĂ€lva gĂ„r ocksĂ„ och tittar pĂ„ alla spegelmosaiker, Ă€kta mattor och vackra föremĂ„l som finns bevarade. I ett av rummen stĂ„r kungafamiljens TV frĂ„n 1960-talet kvar, och spelborden Ă€r uppstĂ€llda som om man just tagit en paus och snart kommer tillbaka för nĂ€sta spelomgĂ„ng. Är det tĂ€nkt som varnande exempel? Mot ett liv i lyx och överflöd? Eller vill man bara visa upp den rikedom som landet förfogar över? Stolt Ă€r man onekligen över alla de skatter som finns i det kungliga juvelmuseet. Jag har aldrig sett sĂ„ mycket diamanter, pĂ€rlor och Ă€delstenar pĂ„ en gĂ„ng, och det i sĂ„dana stora mĂ€ngder att det kĂ€ndes overkligt. DĂ€r stĂ„r ocksĂ„ den rikt utsmyckade pĂ„fĂ„gelstronen. I en monter av pansarglas finns en jordglob dĂ€r de fĂ€rggrannaste Ă€delstenar förestĂ€ller jordens alla lĂ€nder. Vacker Ă€r den inte, men imponerande i sitt överflöd. Juvelerna Ă€r den iranska statens finansreserv, sĂ€gs det.

I Golestanpalatset kÀnner man av historiens berömda vingslag. HÀr möttes Churchill, Roosevelt och Stalin under Teherankonferensen i slutet av Är 1943 för att trÀffa avtal om grÀnsregleringarna efter kriget, dock utan att komma till nÄgon egentlig uppgörelse. Men skinnfÄtöljerna dÀr de satt stÄr kvar Àn idag. Och fotografier pÄ en massa kungligheter och statsöverhuvuden som gÀstat shahen stÄr uppstÀllda i silverramar pÄ hyllorna. Kalla krigets anda riktigt slÄr emot en.

Utanför justitiepalatset sitter skrivare pÄ gatan och erbjuder sina tjÀnster. SÄdana arbeten behövs fortfarande. Det kan vara nomader eller folk med annan nationalitet som behöver hjÀlp med att formulera ett brev korrekt. Ibland mÄste skrivelsen kanske ocksÄ översÀttas till farsi. Utskriften sker dÄ pÄ en gammal skrivmaskin eller för hand.

                                                                   *

NÄgon inger mig tanken: en blÄ fÄgel! Och jag knyter en blÄ fÄgel, och se, det Àr rÀtt. Detta kallar jag det lilla mönstret. Annorlunda det stora. Livets trÀd Àr alla trÀd i ett: detta Àr det stora mönstret. Det lilla mönstret kan du likna vid ett levande trÀd, som rör sina löv i vinden. Och bara i lydnad under det stora mönstrets arv kan en mÀstare verka, och bara i det lilla mönstrets frihet kan han skapa en levande matta. SÄ vÀvde jag Livets trÀd i lydnad och smyckade grunden i frihet efter vad min ingivelse gav. (Sven Delblanc, Nattresa, 1967, ur "Karim Dads berÀttelse")

Karim-Dad, som Àr belutch, ett nomadiserande folk i sydöstra Iran, talar om lydnadens, det vill sÀga traditionens, mönster och frihetens, eller ingivelsens mönster inom mattkonsten. I Svens författarskap stÄr den handknutna mattan som symbol för den sanna konsten. I flera av hans böcker bÀr huvudpersonen och författarens alter ego namnet Axel Weber. Weber betyder vÀvare. VÀvnad och text hör ihop. Ett av kapitlen i boken Zahak - persiska brev handlar ocksÄ om mattor.

Vid ett besök pÄ mattmuseet i Teheran med ett stort urval av mattor frÄn olika epoker berÀttar vÄr iranska guide att Farah Diba designat mattmuseet och att hon varit ansvarig för inredningen av flera palats. Genom sin franska utbildning förde hon in fransk smak och fransk design. I armémuseum i Shiraz, som tidigare var shahfamiljens sommarstÀlle, hÀnger flera av Farah Dibas klÀnningar till beskÄdande. Kommer att tÀnka pÄ filmen "Drottningen och jag" av Nahid Persson. En nÀstan schizofren kÀnsla. HÀr den unga drottningens klÀnningar pÄ provdockor i palatset. Tidsmaskinen igen. Det Àr 1970-tal. I Nahid Perssons film fÄr vi möta en elegant Farah Diba i exil i Paris 30 Är senare. Trots olikheterna i livsöde och politisk stÄndpunkt kÀnner de bÄda kvinnorna sympati för varandra. LÀngtan till hemlandet förenar dem.

                                                                  *

                                          DĂ„ lysande solen sin vinge just höjt
                                          och nattsvarta korpen pĂ„ huvudet böjt,

                                          Tahamtan drog pĂ„ sig sin tigerskinnsdrĂ€kt,
                                          steg upp pĂ„ sin springare, snabb som en flĂ€kt.
                                          Han styrde den ut emot slagfĂ€ltets mitt
                                          och satte en jĂ€rnhjĂ€lm pĂ„ huvudet sitt.
                                          PĂ„ motsatta sidan satt SohrĂĄb i lag
                                          med vĂ€nner och vin och till harposlag.

Bo Utas lÀser ur sin egen översÀttning av Ferdousis "Shahname" (Kungaboken), persernas nationalepos. Bussen segar sig uppför smala slingrande vÀgar med en vidunderlig utsikt över snötÀckta berg pÄ ena sidan och gröna sluttningar pÄ den andra. PÄ lÀtta vingar svÀvar en blÄkrÄka, en ytterst sÀllsynt fÄgel pÄ vÄra breddgrader numera. Vi Àr pÄ vÀg genom Alamutdalen för att se ruinerna av det otillgÀngliga och hemlighetsfulla bergsfortet som en tid frÄn slutet av 1000-talet var hemvist för de sÄ kallade ismailiterna. HÀr höll ocksÄ assasinerna till, en sekt som grundades redan pÄ 800-talet och som skapade ett nÀtverk över hela vÀrlden. Deras lönn- och sjÀlvmördartradition med paradislöften lever kvar Àn idag.

De lÄnga bussfÀrderna lÀmpar sig ypperligt för höglÀsning. DÄ inte bara ur Svens texter utan ocksÄ valda delar frÄn de klassiska persiska poeterna. En fyrrading av Omar Khayyam i Bo Utas översÀttning kan lÄta sÄ hÀr: "StÄ upp, min sköna, kom hit för vÄra hjÀrtans skull, /ge med din skönhet tröst Ät vÄr sjÀl av plÄgor full, / sÄ att vi nu tillsammans fÄr njuta ett krus vin, / innan nya krus blir gjorda av vÄr egen mull!"

Staden Isfahan med sina 1600-talsbroar över floden Zayande-Rud dÀr mÀnniskorna flanerar kÀnns sÄ öppen, sÄ vÀlkomnande. Det vÀldiga torget Meidan-e Imam, "VÀrldens avbild", omges av fantastiska moskéer och palats, till exempel Ali-Ghapu som sÀgs vara Irans första skyskrapa. TrÀdstammarna som bÀr upp huset Àr lönnar frÄn 1500-talet.

Vi hinner ocksÄ se den armeniska Vank-katedralen, rikt bemÄlad i ett bildsprÄk som stÄr vÄrt eget nÀrmare och liknar bysantinsk kyrkokonst. I museet intill kyrkan stÄr en tryckpress frÄn staden Julfa pÄ grÀnsen mellan Iran och Armenien dÀr boktryckarkonsten hade frÀmjats. Men den fick ingen större utbredning bland perserna. Man var rÀdd för det skrivna ordets omstörtande makt. PÄ frÄgan om inte det latinska alfabetet borde införas i Iran fick Bo Utas till svar frÄn en minister: "Nej, dÄ skulle det bli alldeles för enkelt att lÀsa!" Det var Är 1962. RÀdslan för ordens omstörtande makt har alltid varit stor.

PĂ„ vĂ€gen till Shiraz besöker vi kung Kyros grav i Pasargadae, akhemenidernas första huvudstad. År 1971 firade shahen med pompa och stĂ„t 2500-Ă„rsjubileum av persernas rike. Kommer pĂ„ mig med att vĂ„rt perspektiv alltid Ă€r det vĂ€sterlĂ€ndska. I Iran Ă€r Alexander inte "den Store". Han erövrade och brĂ€nde Persepolis, maktcentrum i en imperiemodell dĂ€r de 28 sjĂ€lvstĂ€ndiga delarna av imperiet hade egna vĂ€gar, egen post, valuta, och ett utbyggt underrĂ€ttelsesystem, en modell som senare togs upp av kejsar Augustus. Det var bara Kina som tidigare hade utvecklat nĂ„got liknande.

KÀrleken till Gud Àr bÀrare av poesin. KÀrleken till Gud och till den jordiska kÀrleken Àr ett i den sufiska poesin. Hafez Àr kanske Persiens störste lyriske skald. "Hafez Àr alla iraniers stolthet. Han Àr en god vÀn, en sjÀlsfrÀnde. Han Àr lÀrare och rÄdgivare. Han Àr en filosof i poetklÀder. Hans dikter Àr hymner och kÀrlekssÄnger." "De som ger sig i kÀrlek har ingen makt över sig sjÀlva, det Àr dina befallningar de lyder."

Hafez dikter Àlskas av alla och hans grav i Shiraz Àr en riktig mötesplats, framför allt för ungdomen. Man samlas, diskuterar och lÀser Hafez dikter. Ayatollorna Àr lÄngt borta. Det kÀnns hoppfullt.


FAKTA

Zahak - persiska brev heter den reseskildring frÄn Shahens Iran som Sven Delblanc gav ut hösten 1971 efter en resa som Sida-stipendiat. Boken innehÄller ocksÄ lÀrda utlÀggningar om mattkonsten, persisk poesi och sufisk mystik.

DelblancsĂ€llskapet och Paradisresor arrangerade i maj 2010 en resa till Iran med Bo Utas som guide. Resan som fick namnet "Historiens vingslag och Sven Delblancs fotspĂ„r"  varade i 10 dagar. FĂ€rden med de 30 deltagarna gick frĂ„n Teheran, Qazvin, Isfahan, Persepolis, Shiraz och tillbaka till Teheran igen.

Bo Utas, professor emeritus i iranistik vid Uppsala universitet, var under ett par Ă„r ordförande i DelblancsĂ€llskapet. Han undervisade ocksĂ„ Sven Delblanc i farsi inför resan 1971.

VĂ„ren 2011 ger Bo Utas ut boken Persisk litteratur: EssĂ€er och översĂ€ttningar pĂ„ Molin & Sorgenfrei Förlag. Ă–versĂ€ttningarna i artikeln Ă€r hĂ€mtade ur manuskriptet till denna utgĂ„va. 

Citatet om och dikten av Hafez Ă€r hĂ€mtade ur Hafez - Östanvindens ande, dikter av Hafez i urval och översĂ€ttning av Fateme Behros, Ellerströms 2007.


Se ocksÄ Lars Lönnroths understreckare om DelblancsÀllskapets resa till Iran, Ätergiven nedan!