Ny bok med Sven Delblancs texter om Strindberg
August Strindberg - urtida, samtida, framtida. Texter av Sven Delblanc, en fullmatad volym (337 s) redigerad av Lars Ahlbom och Björn Meidal, har utkommit. Boken innehåller samtliga texter som Sven Delblanc skrev om Strindberg. Som medlem får du köpa den för blott 100: - (inklusive frakt). Sven Delblanc var specialist på Strindbergs sena diktning, men behandlar i stort alla delar av hans livsverk - vi får läsa också om samhällsreformatorn, lyrikern, målaren och vetenskapsmannen Strindberg. Boken innehåller både en person- och verkförteckning. Se Böcker under rubriken Delblancsällskapet på hemsidan!
Boken har fått fin kritik. Här följer några pressklipp:
"Sann njutning är det att läsa Delblanc, när han är stillsam litteraturforskare eller när han, upplivad av den eldige titanen, vrider och vänder på sin egen samtid. Så briljant träffsäker, så lustfylld i sina ironier, så blixtrande i sina formuleringar.
Det är med sorg och saknad man läser. Delblancs form av polemik, essä eller personporträtt skrivs knappt nu för tiden. Få gör det efter." (Curt Bladh ST)
"Texterna uttrycker ofta just Delblancs ambivalenta inställning till den äldre författarkollegan. Så redan i en artikel i Arbetarbladet 1961, där Delblanc konstaterar att Strindberg är “bakslug, ondsint, trolös och hycklande`, att hans logik är “primitiv` och hans psykologi ofta “schematisk och pueril`. Ändå är han “ofrånkomligt och oefterhärmligt genial`, medger Delblanc och sammanfattar: “Åter och åter kommer han att bryta ner vårt motstånd och tvinga fram det ofrivilliga erkännandet: han är vår störste diktare - tyvärr!`" (Lars Gustafsson i Nerikes Allehanda)
"Men det är nog mellanformatet som är roligast att läsa, dagstidningsartiklarna. Där firar Delblancs emellanåt så vidunderliga stil verkliga triumfer, späckad som den är med arkaiska vändningar och finurliga ironier som är mycket elakare än de i förstone verkar." (Jan Arnald i DN)
"Flertalet motiv han fäste sig vid, och som i förbigående kan te sig lösryckta, framtonar under läsningen som integrerade i en större bild - aldrig fullständig naturligtvis, men anad. I denna bild skymtar Strindberg som ett slags "primitiv" urtida natur, som i den yttre världen inte sökte en verklighet i vare sig vetenskaplig eller realistisk mening, utan hela tiden sökte och såg tecken för underliggande mytiska mönster." (Erik Bergqvist i SvD)
"Och det är skönt att se hur Delblanc bemästrar olika former och format. Korta snapshots, frisk polemik och djärva men solida professionella utredande texter med all önskvärd akribi." (Tryggve Lundh i Folket)
"Med några snabba penndrag karaktäriserar han Strindberg som en människa “besatt av det egna jaget` - men “med geniets självklara rätt` att tvinga på oss detta egenintresse. Om brevens värde skriver han lika övertygande, att de är “lögnaktiga och sanna, ömkliga och storslagna om varandra. Den mäktiga samlingen framstår som världslitteraturens största självbiografi.`" (Lars Furuland i U NT)
"Det är inte utan att man blir lite nostalgisk: när vi inte har någon Strindberg kunde vi väl åtminstone ha en Delblanc! Det slår gnistor när dessa giganter möts." (Daniel Erlandsson i Corren)
