Pressberöm till GrÀslund och En mÀstare förklÀdd

Bo GrĂ€slunds bok En mĂ€stare förklĂ€dd. Sven Delblanc som Bo Balderson har recenserats i mĂ„nga tidningar - hĂ€r nedan Ă„terger vi fem recensioner. Gunnar Olssons, Jan-Olov Nyströms och Andreas Wejderstams recensioner i respektive Upsala Nya Tidning, Norran och Barometern Ă€r samtliga mycket positiva. Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet blandar positiva omdömen med reservationer. Sven Wernström i Folkbladet menar att det Ă€r Bo GrĂ€slund sjĂ€lv som döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson.

 

GÄtan Bo Balderson kan vara löst

En gÀckande skuggfigur heter portalkapitlet, och med den rubriken trÀffar GrÀslund huvudet pÄ spiken! I Äratal spekulerades det i vem som dolde sig bak plommonstopet pÄ de retsamma omslagsbilderna och bakom det sÀregna namnet Bo Balderson. Ingen finns (eller fanns) med det namnet i hela Sverige - men likvÀl gav Balderson ut elva böcker under Ären 1968 till 1990!För att skriva en rejÀlt bra bok om mysteriet Balderson krÀvs en sÀreget bred bildning, envetet skarpsinne, forskargehör, humor - och ett rikt och levande sprÄk.

Arkeologiprofessorn Bo GrÀslund har i hög grad dessa gÄvor, och resultatet Àr ocksÄ lysande!Ta bara hans kÀrlek till svenska sprÄket:Stilen var lÀtt och frisk, och med jÀmna mellanrum accelererade handlingen till hisnande fars, skriver han om Baldersons sÀrprÀglade berÀttande. Balderson kan, tycker han, i backspegeln te sig som en skygg utomjording, vid minsta tanke pÄ nÀrmande beredd att i sin UFO dunsta till avlÀgsna galaxer.

Och redan i bokens titel ger han lÀsaren en igenkÀnnandets glÀdje: sjÀlvklart har Hjalmar Gullbergs och Lars-Erik Larssons FörklÀdd Gud inspirerat till boktitelns fina apostrofering, och undertiteln Àr ocksÄ: Sven Delblanc som Bo Balderson.Som ren arbetsprestation kÀnns hans slit med boken rent bedövande. SjÀlvklart har GrÀslund lÀst alla elva Baldersonböckerna, men han mÄste dessutom (om inte annat som DelblancsÀllskapets nye ordförande) ha plöjt lejonparten av Delblancs stora produktion. Notapparaten innehÄller hela 523 punkter; man blir andlös. Men tack vare noterna kan nu var och en, föredömligt nog, kontrollera varje steg i GrÀslunds forskarinsats! Dessutom Àr referenslistan generös, och registret underfundigt, vÀgledande och roligt.

SjÀlvklart har författaren haft nytta av sin bakgrund som arkeolog, inte bara för att sÄdana Àr bra pÄ "att grÀva upp allt gammalt", utan för att forskningsmetodiken pÄ mÄnga sÀtt Àr verkligt fruktbar Àven inom litteraturforskningen.Och lÀsaren fÄr kika över axeln nÀr författaren pÄ kriminaltekniskt manér sammanstÀller en "gÀrningsmannaprofil", som gÀllde det ett brottmÄl i den högre skolan. SÄ planmÀssigt tycks ytterst fÄ baldersonjÀgare ha gÄtt till vÀga. De har varit mÄnga, för bara namnen pÄ misstÀnkta upptar i GrÀslunds bok en hel trycksida. Somliga gissningar var nog för vildsinta Àven nÀr drevet gick som hÀftigast. Inte ens kungen slapp undan misstankar...

Systematiskt genomför arkeologen GrÀslund ett omfattande "typologiskt" arbete, inte helt olikt just arkeologers granskningar av fynd. Han undersöker och jÀmför, hos Balderson respektive Delblanc, yttre ramverk, samhÀllskritik, livssyn, lÀrdom, bildsprÄk, arv frÄn Homeros (!), ord och uttryck och Ànnu en rad faktorer som pÄ sidan 154 ger den klara upplösningen: Det var alltsÄ Sven Delblanc.

Jakten pÄ Balderson blir faktiskt i sig sjÀlv en spÀnnande thriller dÀr jag till sist, ganska andfÄdd, bara villkorslös mÄste kapitulera inför GrÀslunds massivt övertygande bevisföring. Den Àr mer Àn vad som krÀvs för att man "pÄ sannolika skÀl" kunde ha avslöjat Delblanc tidigare.

I rÀttvisans namn ska sÀgas att nÄgra fÄ har seriöst pekat ut Delblanc, som envist framhÄllit att "det Àr absolut inte jag!" Men det Àr en ytterst grundlig forskarinsats som nu ger Ànnu en spÀnnande bild av författaren och litteraturvetaren Sven Delblanc. TyvÀrr Àr vÀl bÄde han och hans deckar-alter ego, numera inte alltför ofta lÀsta!Den som vid det hÀr laget i recensionen inte insett att En mÀstare förklÀdd Àr en lysande bok, sprÄkligt, spanings- och spÀnningsmÀssigt bör nog tÀnka till Ànnu en gÄng. Den hÀr boken Àr vÀrd en stor krets av lÀsare som sÀtter vÀrde pÄ kvalitet.

Gunnar Olsson 1/7 2009 i Upsala Nya Tidning

 

Var Balderson en förklÀdd Delblanc?

Det fanns en deckarförfattare som inte hette Bo Baldersson. Det tÄl att upplysa om, eftersom konjunkturerna pÄ spÀnningsarenan Àr snabba och ombytliga. I sjÀlva verket hette han nÄgonting annat, namnet var en pseudonym.

Enligt Bo GrÀslund hette han Sven Delblanc (1931-92), en av Sveriges största författare, vilket ocksÄ tÄl att upplysas om eftersom han nu varit död i sjutton Är och Àr bortglömd. GrÀslund Àr professor emeritus i arkeologi och bevisar, med en slags kriminologiskt-litterÀr metod att sÄ mÄste vara fallet. Han gör det sÄ elegant, grundligt och vackert att undertecknad recensent kapitulerar utan villkor.

Elva deckare blev det av Balderssons hand, efter 1990 Àr allt tystnad. Deckarna Àr hantverksmÀssigt höglitterÀra, roliga och kallades en gÄng politiskt spetsiga. En bildad humanistisk herre mÄste ha skrivit dem, det Àr tydligt, en som Àr akademiskt insatt, enormt belÀst. Och som dessutom har viss inblick i de korridorer som kallas maktens.

Spekulationerna och avslöjandena har varit mÄnga under Ären. GrÀslund kan presentera flera sidor över alla de kandidater som skrivits fram genom Ären, frÄn Astrid Lindgren till Carl XVI Gustaf. Den ena tokigare Àn den andra, som kandidater betraktade. Femton kapitel senare har han med stilistisk finess och metodologisk skÀrpa lagt fast namnet Sven Delblanc.

Allt tycks stÀmma, liknelser, sprÄk, lÀrda anspelningar, humor, akademiskt skvaller, kunskapen om persiska mattor och sörmlÀndskt bondeliv. "GÀrningsmannaprofilen" stÀmmer ocksÄ och fÄr ett helt eget kapitel, Àven omstÀndigheterna och indicierna pekar Ät Delblancs hÄll. Namnet Balderson kan vara hÀmtat frÄn den delblancska exilen i Kanada, en mindre ort dÀröver heter just sÄ.

Böcker av GrÀslunds slag Àr sÀllan lÀsvÀrda, man förvÀntar sig dunkla samband, sur konspiration och unken populism. Men serveras istÀllet kvicka, kloka och litterÀra resonemang kring ett författarskap som var en stor vÀlsignelse till mÀnskligheten. Och sÄ man lÀngtar efter Delblancs stÀmma under lÀsningen, som kunde de döda litteratörerna för evigt stÄ upp med en ny höstbok.

Jan-Olov Nyström i Norran 8/7 2009


Mysteriet Bo Balderson ? löst av fornforskaren?

Mysteriet Balderson, brukar det heta, vilket ocksÄ Àr titeln pÄ Bo GrÀslunds bok frÄn 2002 om den författarpseudonym som gav ut elva romaner mellan 1968 och 1990, alla pÄ Bonniers förlag. Nu har Bo GrÀslund skrivit en bok till om Bo Balderson och driver hÄrt att författaren bakom Balderson Àr Sven Delblanc.

De elva romanerna Àr som deckare betraktade spÀnnande, typiskt genren för pusseldeckare. Handlingen Àr sinnrikt flÀtad och mystiken tÀt. Men det Àr inte detta som de blev uppmÀrksammade för. Romanerna utmÀrks av en skarp samhÀllssatir och samtidskritik, dÀr spetsiga iakttagelser frÄn den politiska vardagen blandas med humanistisk bildning.

Huvudpersonerna i böckerna Àr ett sanslöst deckarpar. Det upptÄgsrike statrÄdet ?Lilleman? och hans svÄger Vilhelm Persson som till yrket Àr skolpedagog. Den förre hittar pÄ mycket tokerier i politikens vÀrld och den senare reflekterar Äterkommande över tidens förfall och hur mycket bÀttre det var förr. Det Àr ocksÄ Vilhelm Persson som Àr berÀttarjaget.

SĂ„ var det dĂ„ frĂ„gan om vem Bo Balderson Ă€r, som visar sĂ„dana insikter i svensk politik, kultur och klassisk bildning. MĂ„nga har pekats ut som möjliga personer bakom pseudonymen. MĂ„nga kĂ€nda svenskar har varit föremĂ„l för spekulationerna. GrĂ€slunds gör listan lĂ„ng och bland anmĂ€rkningsvĂ€rda förslag mĂ€rks Carl XVI Gustaf, Olof Palme, Gunnar Heckscher och Anita Lindblom. Seriösa förslag Ă€r Bonniers förlagsredaktör Åke Runnquist och Ebbe Carlsson. Dessa kan dock ocksĂ„ avfĂ€rdas.

Sven Delblanc Àr en av mÄnga svenska författare som gÄng efter annan utpekats som personen bakom författarpseudonymen Bo Balderson. Bo GrÀslund presenterar i sin nya bok en mycket övertygande argumentation för Delblanc som Balderson.

Att lÀsa GrÀslunds bok om Balderson Àr som att lÀsa en deckare, inte minst eftersom författaren efter inledningen har ett kapitel som heter just ?GÀrningsmannaprofil?.

I de femton följande kapitlen presenterar GrÀslund en mÄngfacetterad och saklig argumentation för sin tes. Exempelvis framhÄlls Baldersons sakkunniga beskrivningar av orientaliska mattor, nÄgot som Delblanc ocksÄ var mycket intresserad av. Delblanc var vÀl förtrogen med den sörmlÀndska naturen och det kanadensiska samhÀllet, vilket ocksÄ Balderson Àr. StrÄk frÄn Delblancs egna existentiella reflektioner kÀnns igen hos karaktÀrer i Baldersons romaner. Att de tvÄ Àven har samma bildsprÄk, kultursyn och samhÀllskritik Àr inte minst övertygande.

GrÀslund skriver att Delblanc utsattes för kritik pÄ 1960-talet och att den första Baldersonboken skulle kunna ha varit terapeutiskt skrivande. DÀr gavs möjlighet till syrlig samtidskritik utan att riskera ryktet som seriös författare för Delblanc. FÄ hade kunnat avhÄlla sig frÄn att sola sig i glansen av Baldersons framgÄngar. Men mot bakgrund av detta Àr det förklarligt.

Bo GrÀslunds bok om Sven Delblanc som Bo Balderson Àr lÀsvÀrd. LÀsaren fÄr fördjupade insikter i Delblancs liv och författarskap, liksom en intressant analys av Baldersons böcker. Det Àr en fröjd att lÀsa. Argumentationen om mysteriet Bo Balderson Àr spÀnnande och Bo GrÀslund sjÀlv Àr en god stilist.

Andreas Wejderstam 11/5 i Barometern


Nu kan jag tala om vem som döljer sig bakom pseudonymen Bo Balderson

Aldrig har en svensk författares identitet jagats som Baldersons. Den Àr det största identitetsmysteriet nÄgonsin i svensk litteratur. SÄ det kÀnns bra att nu kunna komma med lösningen. Bo Balderson var succéförfattaren som mellan 1968 och1990 gav ut elva deckare som översattes till flera sprÄk och sÄldes i miljonupplagor.

Över 90 kĂ€ndisar har misstĂ€nkts för att ligga bakom namnet, frĂ„n Anita Lindblom och Lars Forsell till Ebbe Carlsson och Olof Palme. De flesta helt orimliga gissningar. En som skrivit flera böcker om Bo Balderson Ă€r professor Bo GrĂ€slund som nu Ă€r aktuell med En mĂ€stare förklĂ€dd. Boken har undertiteln Sven Delblanc som Bo Balderson.

PÄ 170 sidor vill han bevisa att ingen annan Àn Sven Delblanc kan ha skrivit Baldersons deckare. Han luslÀser bÄda författarnas böcker och söker efter likheter. Han finner att de uppvisar samma samhÀllskritik och kultursyn, samma humor, samma bildsprÄk, samma ordval, samma teorier som till exempel att Jesus aldrig uppstÄtt, samma uttryck som att nÄgon Àr "hÄrd mot skott" eller att nÄgot Àr "mahognyfÀrgat", att bÄda verkar lÀrda och drar till med homeriska liknelser och sprÄkliga vÀndningar och sÄ vidare.

GrÀslund sÀger sig bevisa att Sven Delblanc skrivit Bo Baldersons böcker. Han skriver: "Att det kunde finnas ytterligare en person som kan visa upp samma enorma mÀngd talande och sÀregna överensstÀmmelser med Balderson framstÄr för mig som bortom möjligheternas grÀns." Det ska vi tro pÄ, men det gör inte jag. Det finns nÀmligen en person som har luslÀst Sven Delblanc och kunnat ge Balderson intryck av honom, nÀmligen professor Bo GrÀslund sjÀlv! Det Àr han som Àr Bo Balderson. Han har skrivit sina elva deckare parallellt med att Sven Delblanc gett ut romaner. Men ibland har Balderson anspelat pÄ nÄgon Delblanc-roman som Ànnu inte kommit ut, sÀger GrÀslund. HÀr lurar han ingen som kÀnner bokbranschen. En bok finns i manus och korrektur lÄngt innan den trycks. Delblanc och Balderson hade samma förlag, Bonniers, vars förlagsredaktör var en av de fÄ som visste vem Balderson var och hade allt intresse i vÀrlden av att hjÀlpa honom med material.

Bakom pseudonymen Bo Balderson döljer sig alltsĂ„ professor emeritus Bo GrĂ€slund. Han har alltför lĂ€nge lyckats hĂ„lla sig dold. Även nu skojar ha med oss genom att ge ut sin bok pĂ„ "Balderson förlag". Om Balderson Ă€r död kan han inte starta ett förlag. Men Balderson lever - och om han inte gett ut den hĂ€r boken skulle jag inte ha kunna avslöja honom. Men nu Ă€r det gjort!

Sven Wernström 31/7 i Folkbladet 


LÄngsökta teorier om hemlig författare

Det finns böcker som Àr sÄ bisarrt kuriösa att de blir formidabelt underhÄllande. En sÄdan bok Àr professorn emeritus i arkeologi, Bo GrÀslunds En mÀstare förklÀdd. Sven Delblanc som Bo Balderson. GrÀslund Àr tillika ordförande i DelblancsÀllskapet och befinner sig sÄledes pÄ sin mammas gata, eller Ätminstone pÄ en sjÀlsfrÀndes. Och det tycks ha blivit en hjÀrtesak av det mest knappologiska slag att bevisa att Sven Delblanc skrev de böcker som pseudonymen Bo Balderson alltsÄ inte skrev, eller hur man nu skall uttrycka saken.

De satiriska deckare som utkom 1968-1990 var enormt framgĂ„ngsrika, riktiga bĂ€stsĂ€ljare, i ganska enkel deckarform en komisk men Ă€ven rasande satir över det mesta i det svenska samhĂ€llet, frĂ„n elĂ€ndig kulturkritik, via ett konfiskatoriskt skattesystem till allmĂ€n dumhet. Och Gud vet allt. Deckarparet utgörs av statsrĂ„det och hans svĂ„ger, och detta att han var statsrĂ„d föranledde massor av spekulationer om att Balderson hade insiderinformation frĂ„n regeringens innersta kretsar, om han nu faktiskt inte tillhörde dem. Ryktena var rĂ€tt vildsinta; till och med Tage Erlander utsĂ„gs till kandidat. Annars var vĂ€l det vanligaste tipset Sven Delblancs ? och Baldersons ? förlĂ€ggare Åke Runnquist pĂ„ Bonniers förlag. Han hade onekligen en rĂ€v bakom örat och det var han som lĂ„g bakom alla tiders smartaste svenska litterĂ€ra reklamkupper. Runnquist visste att sprida ut rykten likvĂ€l som han lade ut dimridĂ„er, och den spekulativa gratisreklamen i tidningarna och i tv fick försĂ€ljningssiffrorna att skjuta i höjden. NĂ€r jag debuterade pĂ„ Bonniers 1981 med Runnquist som förlĂ€ggare gav han mig nĂ„gra Baldersonböcker. Jag blev inte över hövan imponerad. För mycket gnĂ€ll och skĂ€ll, för litet genomarbetad deckare.

Sven Delblanc förekom tidigt i diskussionen om vem som egentligen var Balderson, och har sedan dess fortsatt att förekomma, Ă€ven i en debatt hĂ€r i SvD. Nu har GrĂ€slund alltsĂ„ tagit sig före att i en ohyggligt detaljerad jĂ€mförande studie definitivt leda i bevis att Delblanc var Balderson. Det pĂ„minner en hel del om de eviga knappologistudierna i den engelsksprĂ„kiga vĂ€rlden om vem som egentligen skrev Shakespeares dramer. År 1996 utkom för övrigt ett svenskt bidrag till genren, Helena Brodin Fribergs och Gösta Fribergs omfattande ?TĂ€cknamn Shakespeare?.

Ja, detta Àr en i sanning kuriös bok och man kan undra varför GrÀslund lagt ned allt detta jÀttearbete för att visa att det som stÄr att finna i Baldersons böcker Àven stÄr att finna i Delblancs, och vice versa ? det mÄ gÀlla, stil, tematik, Äsikter och annat som kan förbinda de bÄda. ?Mycket riktigt?, som författaren titt som tÀtt skriver, blir bevisföringen ibland övertygande, om det Àn snart kÀnns som pÄ tok för mycket. Det blir lÄngsökt och gÄr till sist inte sÀllan över styr i den alltmer konspiratoriska argumentationen.

Varför skrev dÄ en stor författare som Delblanc detta? GrÀslund lanserar bland annat en ekonomisk teori. Dels fick han tillrÀckligt med inkomster för att kunna sluta som litteraturdocent och skriva prosa och dramatik pÄ heltid. DÀrtill behövde han förstÀrkning i kassan ? Delblanc tjÀnade mycket pÄ det han skrev, men fick behÄlla litet i god eller snarare ond Pomperipossaanda. LÄt gÄ för det. Men nÀr GrÀslund kommer in pÄ det maskspel, den lek med lÀsarna som Delblanc skulle ha bedrivit blir jag litet undrande.

Å ena sidan ville Delblanc inte avslöja sin pseudonym eftersom han skulle fĂ„ pĂ„ huden av kritikerna för att han skrev i en lĂ„gstatusgenre som deckaren (det var dĂ„ det!). Å andra sidan, menar GrĂ€slund vidare, sĂ€nde han gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng signaler till lĂ€sarna att Balderson faktiskt var han. Varför dĂ„, undrar jag? Och om Delblanc nu var sĂ„ rĂ€dd för en liten lĂ„gstatusstĂ€mpel, varför skrev han dĂ„ ?Änkan?, en roman i Jackie Collinsstil, som han ju faktiskt fick pĂ„ moppo för?

Det gÄr inte ihop, sÄledes, alla gÄnger, utan att jag för den delen törs hÀvda att Bo GrÀslund har fel. Eller rÀtt. ApropÄ rÀtt, sÄ hade det varit till gagn för bokens trovÀrdighet om inte författaren stavat en rad personnamn fel.

Mats Gellerfelt i Svenska Dagbladet 30/6 2009